Kråkorna sade

till mig idag
vi håller ihop resten av våra liv med samma partner
även om vi har lite avstånd från varandra så hör vi ihop.
vi äter ibland själva och flyger våra riter själva men vi ses alltid och håller lite avstånd ibland är vi i grupp för det är det som gör oss starka
men vi kan då vi är själva lära oss vad faror kan lära oss men man är ej utsatt för att vara själv heller.

kråkorna som gick på varsin del av gården där jag bor höll ihop och koll på varandra men dem var på varsin gräsmatta dem visste exakt vart den andra var men dem behövde ej gå brevid varandra hela tiden.
för dem håller ihop men gör egna saker och möts nång

det är dem möterna dem lever för

så är det kanske för oss människor med

vi lever för våra möten
vi hittar någon vi vill hålla ihop med resten av våra liv ibland funkar det ej då var ni ej samma art
då gäller det att våga gå vidare flyga själv hitta den där du ska vara med

även om det känns som det är långt er i mellan så är då nu och nuet kommer snart.
ibland måste man flyga länge själv eller bara för en stund
för att lära sig något mer innan den rätta ens finns där.

vem vill vara ensam vem vill ej hitta någon och våga inge fasen livet må bränt er så ge inte upp

var ej rädda flyg själva men fortsätt oavsett om det är motvind eller storm eller oklart vart ni är på väg så kommer det lätta bli bättre för er..

ibland utsätts man för faror men man kan alltid lära sig av den situationen..
inte ta det som ett hot.

kärleken finsn i allt som magin.

vi lever för möten och vi skall våga så skall vi få möta

det finnes en kråka för varje där ute en som är som du
eller vad det är nu för art du är och dras till.

men dessa visa kråkor visade mig att ibland är man kråka ibland är man ensam vargen

som alltid kan hitta sin väg att gå.

även om jag känner mig ensam nång kan jag välja om så jag ej är ensam.

vi har val vi följer våra val men man kan alltid ändra om från den vägen man går på.

det är aldrig fel att välja om om det ej känns bra.

för det är det kråkorna oxå lär oss dem kan alltid börja om
även efter förlust eller svåra tider så börjar dem om på nytt på ett annat ställe

för varje dag är ett oskrivet blad varje dag är en gåva som man kan ändra om till hur man vill ha det

att veta man gör det
tillsammans eller var för sig.
men dem har alltid kvar varandra.
i minnet om det nu är så dem går helt skilda vägar.
visst
för det var för evigt..
men ibland flyger man åt varsitt håll
och så kanske man ses eller så lämnade man det och det rann ut i sand.

för man möter alltid på någon som man ska möta på. ;) livet är det som händer oss alla

livet ger oss möten och livet ger oss personer som ska komma vår väg

främling blir till vän ,vän blir till främling oxå

men  jag vet dem där kråkorna har varandra och håller ihop för att visa oss hoppet om att det kan ske även för oss. <3

kärlek er väg