måndag 12 september 2011

sorgligt!

att se människor tar till något när dem är
rädda
arga
sårade
eller allmänt omoget barnsliga

att man går så långt att man tom avslutar sitt liv för att man ej orkar
ja det är fegt!

Det gör mig arg!

Vad ,vem hjälper det?

och vem har ej tänkt på att ta sitt liv men det är skilland på att tänka och att handla!

vissa saker gör man ej detta är en av dem sakerna.

sorgligt är vad det är.

Jag tycker det är skönt att jag har en gåva för att jag kan med den gåvan hjälpa dessa som frågar varför som frågar om dem kunde gjort något.
det är en gåva att vara medial och se saker känna saker.
och att kunna hjälpa till men det är en förbannelse med att se vissa saker och känna vissa saker med.

det gör ont med.

men det som glädjer mig är varje gång jag hjälper någon med vad det än är så känns det jätte bra.
vi läker ihop tror jag att hjälpa läker mig och att få fått hjälp läker ju den jag hjälpt tror jag på!

så att få hjälpa
stora som små saker.
alla lika värdefulla precis som våra liv är.

visst man får ta konsekvenser av sitt handlande men att ta sitt liv vem hjälper/hjälpte den personen eftersom det tydligt gick för långt?


varför orkar man ej mer är en fråga när är nog?
vem ser en vem hjälper en?
att amn då går så långt att man ej ens orkar be om hjälp det är ledsamt.

jag hoppas jag kan hjälpa levande samt andar så mycket jag kan på mitt sett.
det är för mig mitt liv vad det handlar om.

man kan ej hjälpa alla eller det finns tom dem som är rädda för en.

ibland frågar man sig när man känner någon som går så långt till att ta sitt liv
om man kunde gjort något mer?
jag undrar samma sak nu vad kunde jag göra varför såg jag ej som medial frågar sig andra kanske?
svaret är jag har ej tillåtelse att se hur någon mår jag kan, orkar ej göra det heller.
jag orkar ej det ,man får ej titta utan lov.ber denne om hjälp så får jag hjälpa till och känna efter.bara då.
det är regeln.


nu ska jag sitta och lyssna på regn smattrandet och stirra in i ljusen jag tänt
för så många som behöver just ljus,jag  hoppas på att få se månen vackraste Diana lysa över mig med från mitt fönster jag tittar ut.

kram från mitt hjärta


som kärleken är en del av livet
som livet är en del av en själv
sorg kärlek vänskap smärta glädje allt är en del av livet
men livet är en gåva
var rädd om er
Selene Mångudinnan

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar