Ni vet dem som står och ser på men inget gör inget säger eller dem som håller med.
Har ni varit i en sådan situation någongång?
Jag har det allt för ofta.sedan barndommen.
tror jag hade det bra i dagis men sen jag började i den finska skolan gick allt fel.
hade det blivit bättre jag satte mig i en svensk klassrum där jag ej kunde svenska ens?
det blir ju så när ens föräldrar flyttade till sverige från finland.
där dem träffades fick två barn en som ej var planerad JAG!
som tur var fanns en fisnk skola där jag bodde och växte upp brevid den svenska så man lekte ju med svenska barn då dem vågade närma sig en för man var väl antagligen pest eller något?!
som dme verkade ibland så undrar man varför det kändes som jag ej dög eller var det bara lärarna som lät barnen växa upp pga deras snea sett på oss finnar?
så var det hat från lärare.
tom i dagis vart jag illa behandlad av dem VUXNA?
jag vart tvingad att äta fisk jag tålde ej det jag kunde ej andas fick utslag och jag spydde maten men jag tror jag fick äta upp min spya tom en gång minnet etsar sig fast hos mig.
gå i mina skor så ska ni få se om ni verkligen levt för det har jag!!!!
i skolan i allafall
då man kastade boll jag var så kort jag nådde ej boll j*veln som skuttade direkt till marken så jag vart allt möjligt fult ko råtta mm jätte skojigt! :( detta hängde med mig länge då jag ej växte jag föreblev en kortis.
Är en kort tjej än alltid försökt nå lite längre alltid försökt vara längre för min egen skull trodde jag men det gjorde jag nog för dem som retade mig..kanske jag skulle passa in accepteras då?
jag kunde prata med mina låtsas vänner redan då.
jag var snäll lekte ofta själv eller men grann flcikan som mobbade mig jag lärde mig svenska men detta var innan skolan och när jag gick i lågstadiet.
hon gjorde narr av mig och fick andra vuxna att skratta åt mig.
även den snyggaste killen som bodde i huset brevid.
alla barnen på gården visste vem jag var den osäkra blyga stammande söta flcikan med pipig röst som ej kunde svenska hon den lilla flickan med.
att vara kort osäker blyg inte få hjälp med sina svårigheter som att hänga med i skolan jag försökte så gott jag kunde.
allt var bara jobbigt som hemma med.
ens syskon som kunde svesnka ingen gav en hjälp nej men dem var ju den yngsta 15år äldre och sen alal äldre än så som min hel broder var 8år äldre.
jag var som sagt ej planerad.
fick nyligen höra av min syster min mor hade nog tagit bort mig men hon hade gått så långt.
vad trevligt dem orden gick rakt in i hjärtat och skar sönder dem sår jag läkt detta var bara för någon vecka sedan.
jag är ju oxå häxa och har tatuerongar då fick jag höra hur hon hatade dem?
du hade ju sett så mycket bättre ut utan dem?
säger man såna saker ens i fyllan undrar jag?
vi som hade precis börjat få kontackt igen så känns det som det kvittar jag tappade då allt för henne.förståerligt.
ja fakta var ju att jag var ju kort liten blyg tjej.
Jag var kortast länge jag började nog växa lite eller något i 7an då kunde jag använda min cykel jag fått i 4an?
då var jag bra kort vi satte sadeln längst ner men inte kunde jag cykla på den i allafall?jag kan väl ej stå upp och cykla långa bitar heller?bara inse jag var ej gjord för att cykla.
det tog tom tid för mig att lära mig cykla jag var så sen var det för min mor var 41år då hon fick mig?
jag undrar varöfr jag hade så många sjukdommar som liten jag hade?
varför väljer man en kropp som har defekter som man får jobba på som vuxen än?
så jag kunde ej medverka på cykelturer cykeln var för stor jag nådde ej ner jag kunde ej få en mindre cykel vem vill ha en barn cykel? :(
Jag vart länge retad för att vara den blyga lilla korta söta flickan ja retad tyst mobbning inte sån där som syntes mer än i mitt hjärta där det värkte hon är ju så söt hon och kort.
Hon med barbie lockarna?
hon ser ut som barbie dem var avisa på mitt hår oxå.
jisses vad man fått utstå på sin livsväg av personer som är så oförstående.
tror du jag ville vara söt och gjorde det med flit jag mådde så dåligt.
såklart var jag först att få bröst sen redan i 5an kom det små bröst på mig.
jag fick mens i 7an.
jag fick bara större och större bröst.
jag ville hejda det jag ville ej vara kort med jätte bröst.
jag började ta kontroll trodde jag för alla retade mig ännu så jag började banta jag var ej tjock nej inte alls jag var nog allt för perfeckt.
jag dog nog för länge sen.
jag fick anorexia och toterexia för jag tränade för mycket.dem som sett mig vet jag har smala armar kan ha barn smycken men inget annat är dirket smalt nuförtiden.=(
jag vägde allt för lite för länge jag slutade växa när jag äntligen började växa.
så jag vart ej lång alls.
min far var dvärg han började som jag växa mer i 7an.jaghar väl haft hans gener.
så jag fick samma fötter som han den man ej hittar skor till dem som ej kan ha alla strumpor
dem som skadar sina fötter ofta dem fötterna ärvde jag.
jag förstörde mina häl senor redan i 5an för jag var med på gympan hamande fel när jag var på gympan sen dess läkte ej mina fötter utna sprang jag vart dem blåa och ömma jag snubblade skadade mig igen hela tiden.
ond cirkel.
det med vart jag mobbad för att jag jämt hade kryckor inte var med på gympan.
hade kraftig mens med vem kan springa med för korta hälsenor vem kan springa och hoppa när en dubbel binda ej håller ens?
jag hade problem med andningen något var fel på min rygg samt hjärta och lungor fick senare i min unga 20årsåldern astma,en hel del allergier på köpet från mamma kom då denna biten.
i 4-6 vart tom mobbad av min lärare hon var en idiot hon gav mig men för livet.
typiska finska barn dem ej försåtr bättre då vi smög tyst som en mus för att ej bli anfallna av ormen henne.så tappade något av oss barnen en bok och pang vart det tyst och läraren gnällde typiska finska barn.så man var tvungen att vara extra tyst då vi blev tvungna att gå till får finska elktion vilket jag började hata då pga henne komentarer.
hon var alltid på mig alltid.
hela klassen verkade hänga på skratta jag skämdes rodnade jämt när blicken var på mig titta ej på mig oh nej nu tittar dem igen jag hatade noig henne allt.pga allt hon gjorde mot mig settet hur hon pratade och såg ner på mig.
vart dåligt behandlad av svenska lärarna vi hade i extra svenska undervisningen i 1-3,4-6.
det som jag insett
alla kvinnor hade agg mot mig.
dem flesta tjejer gick bakom min rygg svek mig.
låtsades vara min vän.
chefer har ofta varit elaka mot mig.
om jag haft praktik har jag alltid fått höra från chefen för någon ej gillat mig,då hittat på saker om mig som ej stämde ofast fick jag skäll för någon ej tykcte om att jag pratade så mycket med pojkarna hon den söta korta med dem stora brösten och formerna HON jag var ett hot? eller var det för min rakhet kanske sen att jag skulle gjort fel fasten jag skött allt perfeckt?
tom min egen bror som sa precis innan chefen kom du är så dukitg du får nog jobb här snart lilla systern.
sen kom chefen så tänklte jag aha han vill prata med min bror.
nej utan mig då sa han fabrikschefen till mig att någon av kvinnorna ej var nöjd med mig och jag hade misskött mig hittade på massa saker osm var lögn då var jag 19år tagit studenten precis.
jag fick gå dem anställde hellre folk som ej kunde jag kunde allt jag tom var stark jag klarade det men det gick ej pga dem snackade skit om mig?
då vände min bror mot mig och skällde ut mig så fort vände den fega skiten mot sin syster som nån min innan sa bra saker höll då med chefen vilken feg jävel?vilket svek det glömmer jag nog aldrig eller en annan sak han sa till mig för 2å r sen
du klarar ej av at ha en butik inte ens din fästman? vad konstigt vi har drivit den butiken i 4år snart?han har ej satt sin fot i min butik en enda gång vilken bror man har hel bror tom?men han har alltid varit en elak jäkel så jag förväntar mige j han kommer in jag har gjort en skyddsformel där alla som vill mig ont kommer ej in dit.så det märks rätt fort vilka som går in eller inte.;)
det var en kvinna som var i det jobbet som satt bland dem större hennes son flyttade under min lägenhet.
hon var ju på mig som fasen.
och tom hoppade på min far.då vi ville hjälpa henne?
så då sa hon ett och annat om att kvinnorna hade pratat minsann på fabriken om då jag varit där typ 10år tidigare???
jag kunde bara tycka synd om kvinnan som blivit så hatfull mot alla nya tjejer för hon själv såg ut som en ragata. ;) det var det som var synd. :)
så i det jobbet på fabriken kunde jag alla jobben dem hade.jag klarade mig bra kom överens med några tjejer äldre damer och killar det har aldrig varit ett problem då jag varit en killflicka.
pojkflicka det har jag varit hela mitt liv.
men jag fick ju sluta när sommaren var slut.
det är bra konstigt att folk har såna fördommar oxå pga mitt efternamn har jag blivit mobbad för.
kompissar som svek mig vända kappan efter vinden för att?
ja vem vet.
kanske är jag förstörd kanske är jag för rak kanske är jag för finsk eller svensk eller blyg eller vacker?
hellre vacker och klok än söt jag tål ej ordet söt bebissar är söta inte jag.;)
mitt ex som slog mig gjode mig så illa
han tog massor ifrån mig tom vänner skrämde han bort men vad är det för vänner om dem gick och lyssnade på hans skit han hittade på om mig?
lögner alltid lögner jag förstår ej jag är ärlig mot alla och sann ingen anledning att ljuga.
men detta med att ljuga för andra och hitta på saker.
inte kunna vara sann mot sig själva och andra?varför är det så svårt för?
jag hade mina osynliga vänner jag hörde saker såg saker pratade med djur sen jag var väldigt liten.
dem förståd nog mig ingen annan
tror tom mina egna föräldrar var rädda för mig.
dem verkar fortfarande ej kunna med mig eller förstå.
om jag är där så tror dem jag gått för dem ej ens ser mig?så liten är jag inte!;) hehe
jag har ej dugit för min mamma hon har alltid klagat.
hon har alltid varit hård och inte älskat mig alls.
hon har aldrig sagt något snällt kanske en gång du liknar din far min dotter är så vacker visst är hon vacker då jag tog kort till körkortet. så sa hon.,hon skryter till andra då jag ej hör om mig.
men det är jag som behlvt höra det.
men ingne kärlek.
mina syskon dem hatade mig för dem trodde jag fick allt.
dem trodde jag hade allt.
droppen var nog när jag fick ett födelsekorrt där texten var i tryckt undrar vad fan det var för idioter som tryckte en sådan knäpp elak text?
ska nog ringa och klaga stämma dem jävlarna.
till en flicka som har allt?????????????
vad då allt?hur kan man ha allt hur kan man ens skriva så det känns så fult.
jag hade ingenting leksaker men vad spelar det för roll dem tröstar ej när man gråter dem ger en ingenting dem säger ej plugga hårdare se till at bli något nu.
eller du är duktig vacker söt fin vi älskar dig!
nuförtiden finns denna tomheten kvar
saknaden att ej höra hemma
saknaden att ej bli förstådd
att ej bli gillad som den jag är spec accepterad
tänk om någon en gång kunde säga den ser upp till mig
den gillar det jobb jag gör
jag jobbar hårt men ingen kan bjuda på ett litet ord.
dem säger man får det man ger ut det har jag ej märks jag ger ger ger men får inte det tillbaka? så jag fattar ej vad är grejen med det om det ej fungerar?
när man läser andras bloggar försäker jag komentera här ute eller på facebook sidor ge tummar skriva mails mm hålla kontackten visa jag är där.
och visa jag ser dig jag bryr mig jag är här jämt.jag tänker på dig!
sån är jag.
alla männsikor jag älskar tom dessa som mobbat mig dessa kvinnor som skadat mig så svikit mig så
tom min mamma och pappa som gjorde så gott dem kunde tom mina syskon
tom denna kvinna jag skrev jag hatade hon var väl bara rasist mot finnar! ;)
får jag säga till hennes försvar.
så känner jag när jag läser bloggar dem lägger till länkar till allas bloggar
jag vet ej hur man gör det och jag läser ändå och tror dem ser det på vem som läst.då det alltid står mitt email även om jag ej ens komenterar så står det där så folk vet jag läser. ;)
själv har jag några läsare vet ej vilka ni är men det är skoj att se någon lagt till en på sin lista.
att man får se det aha hon föjer mig vad skoj.det ger mig så mycket det gör mig glad.
jag känner mig så fruktansvärt ensam och jag ser den tysta mobbningen fortsätter på ett sett för mig.
jag får ej vara med alla läser varandras dem läknar till varandra som en stor familj.
den jag ej tillhör det gör inget men det är omöjligt att komma in i sånt gäng precis som tidne ståd stilla samma saker händer igen.
som jag ofast ej fick vara med, nej hon är för kort som jag ej hörde det och fattade språket.
nej inte hon hon är så liten?
ja sånt är livet jag står utanför jag försöker ungefär gömma min svans eller skämmas som då som nu med för jag ej ser alltid att jag skriver fel har ej ounkter stora bokstäver.orkar ej bry mig skriver på för mins kull mest ändå.
för att det ger mig något
att då vara öppen så här ja vad gör det om hundra år?
jag hoppas dem som läser allt detta förstår jag levt och vet vilken erfarenhet jag har av den tysta mobbningen.
har sett olika ansikten bära den.
och använda sig av den.
så tänk er för där ute låt dem som står utan för komma in med.
så jag vill ej gömma min svans för att passa in men jag tror jag ej vill passa in utan jag vill vara den jag är. jag vill vara här och nu och jag vill vara den jag är som den jag är inte behlva ändra mig som jag alltid trott.
alla kan få vara det dem rä det räcker.
sen oxå oavsett om jag blev formad av dessa idioter oavsett om dem påverkat mig i min uppväxt tid.Tack för ni gjorde mitt liv till ett helvete tack för nu är jag så stark och säger vad jag vill jag vill ej vara den tysta blyga flickan som är sååå söt som jag aldrig varit utan
jag hade problem att läsa kunde ej läsa på många år.
jag kunde ingenting i stort sett jag var bara lite sen.
jag var hemma tog hand om min sjuka mor det var ok ingen reagerade på det ett barn tar hand om sin sjuka mamma?
jag pratade men min röst var så liten och klen som jag var liten och kort klen.
knuffade någon mig flög jag som en vante fasten det ej var meningen så flög jag ibland var det nog meningen.
så tyst mobbning är nog det hemskaste jag varit med om även som vuxen
en det tråkigaste är att man skriver blogg många följer den men folk verkar som då skämmas om dem läser min blogg eller följer den.
så känns det.
det säger jag som medial inte som den sårade flickan.
de flcikan som bor i mig som läker äntligen efter alla åren.
jag är bara lite för snäll jag ger av mig ger ger ger
tills jag ej orkar någon mer
nu ska jag sluta skriva
och hoppas jag kan le och vara glad men tårarna faller för dem läker mina sår
trots det gått så många år så finns det mycket kvar denna tjejen jobbar på
varje dag är en kamp
en kamp om att orka vidare med det man varit med om
man ska ej gnälla över sitt liv om man ej gått i dennes skor som har det värre
så jag har väl ej rätt till det heller
bara jag valt et lättare liv där jag kunde sluppit se vara md om massa visst jag är stark för ensam rä stark för ensam det har jag varit så länge
är väl det än.
nu slutar jag detta inlägget ser ingenting
kram
kärlek
ljus
selene mångudinnan er som som försöker lära sig att le efter allt men munnen är van att vara ledsen och peka ner så det gör bara för ont att le,varför ska man le?varför ska munnen skratta och vara glad? jag förstår ej det för ibland så har man bara inga anledningar till att le..eller att man hittar ,finner anledningar.
Ett hjärta kan gå i tu
för ett hjärta kan gå i tusen bitar
säger du att du är min vän så är du kanske det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar